Here’s some photographs from my vacation on Cap Verde earlier this spring. I’ll make sure to update my portfolio some day.
An interview with me about company blogs in the Twingly blog
Here’s a long interview with me about company blogs by Twingly in their blog. I really do think blogs are great for companies, but only if you take good care of them and focus on your readers.
Tankar om feedback: Se ofullständighet som något fint
Jag träffade min fotolärare för någon månad sedan. Jag har studieuppehåll från Berghs fotoutbildning eftersom jag jobbat i Göteborg under hösten och jag kommer börja läsa programmet igen till hösten.
Vi åt lunch för att gå igenom vad jag gjort på sista tiden, vad jag har för planer framöver och vad jag vill med mitt fotograferande.
Jag började på Berghs för ett år sedan, som journalist med fotointresse. I dag är jag en mycket ofullständig fotograf. Jag är under utveckling mot något större, med ett fotografiskt öga som måste tränas – länge – innan det ser allt som krävs för bilderna jag vill ta i framtiden.
Att visa upp sina bilder för en extremt erfaren fotograf är inte alltid helt smärtfritt. Ganska ofta gör det ont. Du ska få feedback på något du skapat med själen, i alla fall för mig är det så, eftersom jag ofta fotograferar mycket med just själen.
Hur som helst, det gjorde inte ett dugg ont. Så nu ska jag berätta vad jag lärde mig om feedback där och då på en jättefin lunchrestaurant på Krukmakargatan.
Om du ska ge feedback:
1. Ta dig tid. Titta noga på vad personen faktiskt har gjort, och ge respons på det. Glöm bort varenda standardsvar kring klassiska brister du någonsin hört. Du har en individuell kreatör framför dig och det är något fint. Ogenomtänkta klyschor riskerar att göra större skada än om du erkänner att du inte har tid.
2. Jämför aldrig någon i relation till andra. Livet är en process: vi börjar utan något alls och slutar med mycket mer. Livets skala går inte från dålig till bra, eller perfekt. Perfektion är inte ens ett värdigt mått och att ge feedback till en nybörjare är precis lika fint som till den som har många år bakom sig.
3. Gör aldrig någon annans utveckling till din agenda. Viljan att bli bättre är en väldigt personlig process och du kan aldrig veta den inre drivkraften bakom att någon gör något. Att kommunicera vad du vill med en annan persons utveckling kan därför lätt leda till att du styr bort från äkta drivkrafter och mot bekräftelse.
Hur tänker du kring feedback?
My first GitHub repository
I posted my first repository on GitHub* this weekend. *GitHub is a place where you can publish your code and let other coders view, use or improve it.
I posted this Instagram widget with round images that I’ve made with jQuery, HTML and CSS:
Now, everyone can view the code on my GitHub page and use parts of the widget themselves.
This is the javascript code:
var user = "insert-your-user-id";
var token = "insert-your-token-here";
var instaframes = $(".instaframe");
$(function() {
$.ajax({
type: "GET",
dataType: "jsonp",
cache: false,
url: "https://api.instagram.com/v1/users/"+user+"/media/recent/?access_token="+token+"&count="+instaframes.length,
success: function(json) {
instaframes.each(function(i, selected) {
$(selected).css("background", "url("+json.data[i].images.standard_resolution.url+") no-repeat center center");
$(selected).css("background-size", "100%");
});
}
});
});
Learning GitHub is quite complicated if you ask me, but most people are really helpful when you ask beginner questions. There’s also a lot of great tutorials and guides online. I started by taking this Try Git course from Code School and even though I’ve gotten a lot of help, it was a good start.
For me, this GitHub debut feels kind of cool, since I’ve never really seen myself as a “real” coder before, and GitHub is for “real” coders such as myself.
Att vara värdefull?
Jag är ett barn av suzukimetoden. Av orkesterlek och barnkörer, skridskoskola med frusna fingrar, lagsporter, tennis och seglarläger. Min mamma har försökt hålla värmen och humöret i fallfärdiga ridhus och längs leriga fotbollsplaner.
Jag är ett barn av min tid. Eftermiddagar och kvällar har alltid varit fulla av aktiviteter. Rita, spela, läsa, träna, sjunga, baka, bygga, aldrig plugga. Aldrig andas, eller slappa, eller bara vara.
Psykologen tittar på mig: “Till nästa gång vill jag att du funderar på några saker som gör dig värdefull, saker som inte är prestationer”. Jag vet inte vad jag ska svara riktigt. Om jag inte presterar har jag väl inget värde? tänker jag. Blundar lite, ritar 52 fiskar på min anteckningsbok.
I dag, nästan veckor senare, har jag fortfarande inte kommit på något svar.
Vem är jag egentligen? Har jag ens ett värde? Jag kan inte se vem jag skulle vara om jag inte fick prestera. Inte ens när jag försöker. Och varje dag frågar jag mig själv vem jag vill vara, egentligen.
Hur ska jag kunna veta det? När det enda jag egentligen vet är att folk blir glada varje gång jag ritar fina fiskar, spelar svåra stycken på fiol, läser många långa böcker, tränar hårt, sjunger rent, bakar sockerkaka eller bygger slott i lego.
Folk tycker ofta om mig, det är bra. Men är det inte en prestation att lyckas bli omtyckt också? Egentligen.
Jag har inga svar. Jag nynnar låtar från Suzukimetodens första bok när jag promenerar i Slottsskogen, inser att jag kommer ihåg ordningen som styckena presenteras i. Tänker att jag verkligen hoppas att jag har ett värde ändå. Även utan prestationer.