Att äta som proffsen?
Jonas Colting är i mångas ögon en av de absolut mest imponerande svenska athleterna. Han är triathlet i grunden och har många topplaceringar från VM och är flerfaldig svensk mästare i triathlon och diverse andra grenar, bland annat långdistanssimning.
Men det intressanta just nu är inte hur duktig Colting är… utan vad han äter!
Jag har efter många diskussioner med en vän till mig som är vetenskapsjournalist och granskar kostråden som ges till diabetiker, börjat fundera på det här med lågkolhydratkost. Först har jag varit fruktansvärt skeptisk, det känns helt galet att äta mat utan kolhydrater, jag är ju långdistanslöpare för sjutton – jag ska leva på kolhydrater… eller?
Men så har jag börjat titta mig omkring. Jonas Colting äter en kost med mindre kolhydrater och de kolhydrater han äter är väldigt långsamma, nästan som en blandning mellan LCHF och GI om vi ska prata bantningsspråk. Den stora skillnaden är ju att Colting absolut inte bantar. Han äter 5000-6000 kalorier om dagen och har försökt hitta en kosthållning som gör att han mår så bra som möjligt.
Här är första delen av en intervju med Jonas Colting om hur han äter och vad han har för matfilosofi, och här är del 2. En av mina favoritbloggar Marks Daily Apple har också gjort en intervju med Jonas Colting om hur det är att vara elitidrottare och äta lågkolhydratkost.
Skidskytten Björn Ferry, med ett OS-guld från Vancouver, har också ätit lågkolhydratkost, Low Carb High Fat = LCHF. Det var mycket skriverier kring det här i vintras när Ferry nekade en bulle hos André Pops och påstod att han hellre skulle ätit grädde, det blev han också lovad till nästa gång.
Ferry har plockat bort nästan alla klassiska kolhydrater – gröt, bröd, müsli, pasta och potatis – numer består hans kost av 10-15 % kolhydrater istället för de 60 % som han ätit tidigare. I januari 2011 kommer Björn Ferrys första kokbok, med arbetstiteln “OS-guld på ägg och bacon”.
Men han får skarp kritik, Michael Svensson som är näringsfysiolog vid Umeå Universitet går hårt på Ferry i en artikel och säger att han antingen är unik, ljuger eller räknar fel.
Här är en intervju med Björn Ferry efter OS-guldet om hur han äter och tänker kring maten.
Michael Blomgren har gått över till en ganska extrem kosthållning helt utan kolhydrater. Han äter en helt animalisk diet med nästan bara rött kött och talgfett. Men han verkar må bra av det och tränar 15-20 timmar i veckan. En stor skillnad med kost utan kolhydrater är, enligt honom, att man inte behöver äta varken före eller efter sina träningspass. Man ska äta när man är hungrig och återhämtningen blir lika bra ändå.
Även den lovande orienteraren Anton Tynong äter LCHF och har gjort det i några år.
De som äter enligt LCHF, jägarkost eller “primal-diet”, tre parallella namn på samma typ av kosthållning, anser själva att de äter mer naturligt. Kosten innehåller absolut inga raffinerade kolhydrater och egentligen nästan inga kolhydrater alls om vi jämför med den gamla svenska skolan som rekommenderar 60% kolhydrater i kosten för idrottare. Hur hårda idrottarna är med sin kost varierar, Jonas Colting älskar semlor och äter pizza ibland, medan Michael Blomgren lyckas få i sig nästintill noll procent kolhydrater.
Anledningarna till kosthållningen varierar ju också. Vanliga LCHFare äter kanske för att gå ner i vikt, men de här idrottsmännen äter för att må bra och maxprestera. Och när blodsockret stabiliseras, kroppen återhämtar sig snabbare och man blir fantastiskt bra på att förbränna fett – ökar prestationen… Vilket egentligen är precis vad vi alla som tränar vill, eller?
Så om både Colting, Ferry och flera andra elitidrottare har dragit ner på kolhydratintaget med lyckade resultat, hur skulle då vi vanliga motionärer må på en kost med mer fett och mindre kolhydrater? Skulle jag också må bättre? Jag börjar få väldig lust att testa…
Har du testat LHCF?